5 juni, 2018

Andliga kardborrar

Predikan av pastor Göran Appelgren

Läsningar: Ps 66:1-20; Luk 8:26-36; Läran om Herren # 65 

 “Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta, hade Herren inte hört mig. Men Gud har verkligen hört, han har lyssnat till min bön.” Ps 66:18, 19

All makt, Allmakt

Den här predikan handlar om den stora makt som vår Herre och Gud, Jesus Kristus har. Ja, Han har all makt, Allmakt helt enkelt. Men vi själva då? Hur mycket makt har vi. Det handlar det också om. 

Om vi säger att vi själva har makt, så finns det något positivt i det. Vi ska känna att vi klarar av saker. Men det kan bli för mycket också. Jag klarar mig själv. Jag behöver ingen annan. 

Om vi säger att vi inte har någon makt alls, så finns det något positivt i det också. Vi erkänner att vi är beroende av andra. Men det kan också bli för mycket. Vi lämnar allt ansvar till andra än oss själva. ”Du får bestämma” … vad vi ska äta till middag, vart vi ska resa på semester, hur dags jag ska gå upp på morgonen, vilka böcker jag ska läsa, vad jag ska tycka. Det kan ju gå hur långt som helst. Det är klart att vi har makt. Makt att bestämma, göra val.

”Såsom av sig själv”

Det finns ett bra uttryck i Skrifterna, ”såsom av sig själv”. Det sammanfattar alltihopa. Vi tar ansvar för våra liv och vi fattar beslut. Samtidigt erkänner vi att all kraft att göra det vi gör kommer från högre ort, från vår Gud. Han är Skaparen, och krafterna vi har inom oss kommer från Honom. Vi försöker använda dem så vist och klokt som möjligt. Det är som att vi både behöver och inte behöver någon annan. Den där balansen lever vi med varje dag i förhållande till andra människor. 

Vi vill inte vara isolerade som uppe i ett elfenbenstorn. Vi vill inte heller bli överkörda som av en ångvält. Vi balanserar däremellan och ligger för det mesta någonstans i mitten, och inte alltför ofta vid ångvälten eller elfenbenstornet. 

Kardborrar

Men nu ska vi framför allt prata om hur vi förhåller oss till Herren med denna sak. Så låt oss titta på en intressant företeelse i naturen, nämligen kardborren. Kardborrens egenskaper har imiterats och förts in i kläd- och skoindustrin. Finns det någon här idag som inte har ett plagg eller skor som använder kardborrband?! Skulle inte tro det. De används för att de är enormt effektiva som lås samtidigt som de är lätta att öppna. 

Ja, egentligen är de omöjliga att öppna. Det ska vi snart se. De är omöjliga att öppna, om man inte har – det alldeles självklara – en hand och fingrar. En hand som enkelt drar lite i ena kanten, och så är skon eller jackan öppen. Enkelt. Självklart. Fast det behövs ju en hand och fingrar. Utan hand går det inte. Man kan inte skrika åt kardborrbandet att öppna sig. Det fungerar inte ens med att dra den ena foten mot skon på den andra foten. Så effektivt är kardborrbandet. 

Om ni har upplevt originalet, alltså kardborren själv i naturen, den där lilla bollen som vill sprida växtens frön, så är det precis så. Den där bollen fastnar väldigt lätt på kläderna, gärna en ullig tröja, och där sitter den. Fast. Riktigt fast. Naturen är förunderlig. Visst är det lätt att plocka bort den med tummen och pekfingret. Hur lätt som helst faktiskt. Men, men, men utan hjälpmedel så sitter den fast. För evigt i värsta fall. Och nu närmar vi oss det andliga sammanhanget. Hur mycket makt har vi själva?

Guds fiender

Vi erkänner i vår tro att Gud har all makt, Allmakt. Därför står det i dagens text, att ”så stor är din makt att dina fiender kryper för dig.” Ja, det talas om fiender, så vem är de då? Ett enkelt svar är alla de som sätter sig upp mot Guds vilja. Det som bibelversen säger är ju, att Gud spelar ut sin makt och underkuvar eller kanske krossar sina fiender. 

Tänk er ett slagfält. Den ena sidan får överhanden och skrämmer den andra sidan på flykten. ”Så stor är din makt att dina fiender kryper för dig.” Vi ser två sidor, där den ena, den svagare, ser den andra sidan, den starkare, Gud. Den svagare ser och vet att den är besegrad. Men om vi säger att ’alla de som sätter sig upp mot Guds vilja’ är fiender, och om vi tänker på människor här på jorden, så ser det ju inte ut så. 

Det finns ju massor av människor ’som sätter sig upp mot Guds vilja’ utan att bli straffade och besegrade. De erkänner inte ens Guds existens. De kan strunta i allt som har med religion att göra och leva som de tycker. Och de kan komma undan med ganska mycket som strider mot de Tio budorden eller den Gyllene regeln. Man kan bete sig ganska tölpaktigt och fortfarande betraktas av andra som en ganska normal människa. Så vem är fienderna som erkänner sig besegrade då? Som råkar ut för Guds Allmakt?

Bakom kulisserna 

Vi behöver titta bakom kulisserna för att kunna förstå det. Och det är ju det som religion, andlighet och inre förändring handlar om – att titta bakom kulisserna, att titta in i sig själv. Det är ju också det som Bibelordet handlar om – den inre människans verklighet. Och där finns det fiender, och de vet vem som är deras överman. ”Så stor är din makt att dina fiender kryper för dig.” 

I Lukas läste vi om Legion, den stora skara onda andra som Jesus kastade ut ur en besatt man. De sade med en mun: ”Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!” Luk 8:28 De visste vem Han var. De visste att de höll på att förlora slaget om mänskligheten. Och till slut blev Jesus Frälsaren för all framtid. 

Krig och blod 

Där, bakom kulisserna, utspelas varje dag, varje timme, varje ögonblick ett blodigt krig. Fältherren är Herren Gud själv. Men det är inget anfallskrig. Det är ett försvarskrig, och blodet som utgjuts är inte något fysiskt blod utan Gudomlig sanning. Fienderna, de onda andarna, försöker vilseleda människoanden med sina lögner, alltså perverterad sanning, förgiftat blod om ni så vill, men de blir överbevisade av den Gudomliga sanningen, det rena blodet. ”Med Ditt blod har Du friköpt människorna.” Upp 5:9  ”Han som älskar oss har friköpt oss från våra synder med sitt blod.” Upp 1:5 

De här fienderna tror att de har egen makt, men de drivs bort från slagfälten, slagna, kraftlösa, men det tar inte lång stund innan de kommer tillbaka till sin inbillning om sin egen makt. Och så är det dags för ett nytt slagfält. De vandrar från själ till själ, från människa till människa. 

Mer kardborrar

De beter sig som kardborrar. De hakar sig fast på den som bara en liten gnutta känner igen sig i deras begär och lockelser. Ja, det är dig och mig jag pratar om. När vi får för oss, även med hjärtat, att något förkastligt är begärligt och framför allt tillåtet, så fastnar en kardborre på oss. Så länge vi fortsätter att vara förvillade och tror att det är tillåtet att känna och vilja det där förkastliga som vi gör, så märker vi inte kardborren, men den finns där. 

De finns där – många. Precis som Legion, ”ty de var många”. ”Jesus frågade honom: ’Vad är ditt namn?’ Han svarade: ’Legion’, eftersom många onda andar hade farit in i honom.” Luk 8 Vi bär frivilligt omkring på dem. 

Tills en dag …

Tills en dag … Tills vi en dag upptäcker dem. Vad är det som jag går omkring och bär på?! Usch och fy!! Det är omvändelsens ögonblick. Vända om gör vi varje gång vi ser något förkastligt inom oss. Omvändelsen är inte en engångshändelse i livet som gör att allt på ett mirakulöst sätt är fixat för all evighet. 

Tills en dag. Vi vill bli av med kardborren. Vi skriker åt den, men den försvinner inte av sig själv. Handen, fingrarna är förlamade. Vad ska vi göra! Ta bort kardborren, den som kan!! Hjälp mig!! Jag vill inte ha den längre! Men handen, fingrarna är förlamade. Kardborrarna sitter kvar. Så vem har makten, vi själva eller vår Herre och Gud Jesus Kristus?!

Andlig stöld

Svaret på den frågan hittar vi på Patent- och Registreringsverket, ja, symboliskt talat förstås. Varför har vi en sådan institution? Jo, för att skydda upphovsrätten. Den som har lagt ned möda på att skapa något nytt som inte fanns tidigare ska självklart få äran och belöningen för det. Begreppet patent handlar om det. Ingen annan får ta åt sig äran. Det rubriceras som stöld. Det kan vi förstå. Då är väl steget inte så längt till att se det som stöld att ta ifrån den störste uppfinnaren av alla, vår Herre och Gud, alla Hans framgångar. ” Dina fiender kryper för dig, för din stora makt.” 

Nej, inte ska vi tro att vi har någon makt mot fienderna, kardborrarna. Att tro så är vad som ligger bakom dessa ord: ”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta, hade Herren inte hört mig.” Stöld är ju en synd, en ond avsikt, så låt det ordet stå kvar! Stöld! Så länge jag bär på inbillningen att jag klarar mig bra utan Gud i andliga strider, så stjäl jag av Honom. Jag är då kvar ”i mina onda avsikter i mitt hjärta, och då hör mig inte Herren.”  

Ett uppriktigt hjärta

Istället ska vi sjunga dagens psaltarpsalm: ”Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris! Säg till Gud: Hur förunderliga är inte dina gärningar!” Men det är bara möjligt med ett uppriktigt hjärta, med en önskan om att bli av med det som vi vet är förkastligt, samtidigt som vi erkänner att makten finns hos Herren: 

”Jag ropade till Gud med min mun och hade lovsång på min tunga.” 

Och svaret kommer i hjärtat som en inre bekräftelse: 

”Gud har verkligen hört, han har lyssnat till min bön. … Kom och se vad Gud har gjort, förunderliga gärningar … Prisa vår Gud, för han gav liv åt vår själ och lät inte vår fot vackla.”

En sak i taget

Så ser målet och vägen framåt ut. Och verkligheten ser ut så här. Vi har ett antal kardborrar på våra kläder. 

– En del av dem ser vi inte. Vi är helt blinda. 

– En del av dem ser vi men har inte vaknat än. 

– Och så har vi några som vi faktiskt känner oss besvärade över. 

Och det är de som vi kan bära fram till Herren idag och be om Hans Allmakt, om Hans hjälp att bekämpa på slagfältet i vårt inre. Då kan vi sedan säga: 

De övriga får sitta kvar. Var sak har sin tid. Vi mognar långsamt, och det accepterar Herren, motvilligt, för Han vill ju att vi ska bli befriade från Legion så fort vi kan. Men vi kan bara ta en sak i taget. 

Vinstocken och grenarna

Men för varje sak vi tar itu med växer vår själ och blir alltmer den likhet och avbild som det är meningen att vi ska bli. Av oss själva är det omöjligt, men ”för Gud är allting möjligt”. Matt 19:26

Därför säger Jesus: ”Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv…, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i Mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i Mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan Mig kan ni ingenting göra.”  Joh 15:4, 5

Amen!

Ps 66:1-5, 8-9, 16 -20:

Höj jubel till Gud, alla länder! Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris! Säg till Gud: Hur förunderliga är inte dina gärningar! Så stor är din makt att dina fiender kryper för dig … Kom och se vad Gud har gjort, gärningar som väcker förundran. … Prisa ni folk, vår Gud, låt hans lov ljuda högt, ty han gav liv åt vår själ och lät inte vår fot vackla. … Kom och hör, alla ni som fruktar Gud! Jag ska berätta vad han gjort för min själ. Jag ropade till honom med min mun och hade lovsång på min tunga. Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta, hade Herren inte hört mig. Men Gud har verkligen hört, han har lyssnat till min bön. Välsignad vare Gud, som inte har förkastat min bön eller tagit sin nåd ifrån mig! 

Luk 8:26-36:

När Jesus steg i land [vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galiléen], kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: ’Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!’ Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. … Jesus frågade honom: ’Vad är ditt namn?’ Han svarade: ’Legion’, eftersom många onda andar hade farit in i honom. Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade. … Men de som var ögonvittnen [såg] hur den besatte hade blivit hjälpt. …  Mannen som de onda andarna hade farit ut ur, satt vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. 

 (Översättning: Svenska Folkbibeln)

Nya Jerusalems lära om Herren # 65:

I den Nya Kyrkan skall det finnas en ny lära som inte fanns i den förra kyrkan. Orsaken till att den inte fanns är att om den hade funnits skulle den inte ha tagits emot … Inte heller förblir den hos människan nu för tiden annat än hos dem som går till Herren allena, och erkänner Honom som himlens och jordens Gud. De nya saker som finns i detta lilla verk, Nya Jerusalems lära om Herren, är sammanfattningsvis följande:

  1. I. Gud är EN till Person och Väsende, och Denne är Herren. 
  2. II. Hela den Heliga Skrift handlar om Herren allena. 
  3. III. Han kom till världen för att Han skulle underkuva helvetena, samt för att förhärliga sitt Mänskliga, och Han gjorde bäggedera genom att mot sig tillåta frestelser, och fullt genom den sista av dem, vilken var korslidandet, och därigenom blev Han Återlösare och Frälsare, och därigenom tillkommer förtjänst och rättfärdighet Honom allena. 
  4. IV. …
  5. V. Tillräknandet av förtjänsten är inte något om inte med detta förstås syndernas förlåtelse efter bättring.