5 juni, 2018

Gudomlig poesi

Predikan av pastor Göran Appelgren

Läsningar: Dom 9:1-21; Ps 1:1-3; AC # 8326

 “En gång gick träden för att smörja en kung över sig.” Dom 9:8

När vi väljer film

När vi väljer en film att titta på, så finns det många olika genrer att välja mellan. En och samma person kan ju välja olika sorters filmer vid olika tidpunkter. Vi har olika behov vid olika tillfällen. Valet av film att titta på speglar på något sätt den stämning vi befinner oss i, eller de inre behov vi har. Vi kan vilja koppla av med en komedi. Eller också vill vi förstärka något starkt känslomässigt som pågår i våra liv genom att titta på ett drama av något slag. 

Oberoende av genre så kan en film inte berätta allt. Den väljer ut en del av verkligheten – vad nu verkligheten är för något. Även en dokumentärfilm väljer och vrakar bland alltför mycket fakta som finns att tillgå. En film blir därför en bild, ett uttryck som förmedlar något som vi kan beröras av. 

Vi har som sagt olika behov och inre tillstånd, och vi vill därför beröras av olika bilder, olika sorters uttryck. Och berörda vill vi ju bli. För vi vill ju utvecklas, förändras, gå framåt. En bra film berör. Det vet vi. Och istället för film kan vi givetvis säga litteratur, teater, opera, konst eller musik. 

Religionens genrer

Och så finns det ett särskilt område som jag kallar religion. En människa som aktivt tar del av religion gör det förhoppningsvis av samma skäl. Man vill beröras, få nya intryck därför att man ju vill utvecklas, förändras, gå framåt. 

Där gäller samma sak, att vi kan önska oss olika saker beroende på det inre tillståndet eller de utmaningar vi har. 

  • – En genre – om vi använder den beteckningen också för religion – kan vara att gå en promenad i skogen. 
  • – En annan kan vara att gå på en söndagsgudstjänst. 
  • – Ytterligare en kan vara att meditera. 
  • – Och en variant är förstås att läsa heliga, religiösa texter. 

Och då börjar vi närma oss dagens text och tema – en berättelse ur Ordet eller Bibeln eller Den Heliga Skrift. 

Jotam och Abimelek

I berättelsen från Domarboken möter vi ett bloddrypande drama, en riktig actionrulle skulle man kunna föreställa sig. Människomassor, intriger, uppviglare, svek, list och mord. Och så en hjälte som – kanske – gå hem och läs fortsättningen! – lyckas vända allt till det rätta. Vi har här den klassiska motsättningen mellan ont och gott. Det är en genre i Bibeln. Det är i klass med storheter som Sagan om ringen, Star Wars eller Shakespeare. 

Men så har vi mitt i dramat något helt annat, som närmast kan kallas poesi. Hjälten Jotam ställer sig inför sina fiender och skaldar. En stå-upp-poet helt enkelt. 

Träden

Det är en vacker dikt. Den har en tilltalande uppbyggnad med fråga och svar som upprepas. Varje träd får säga sitt, med en liknande form men med olika innehåll. Vi känner oss vänligt tilltalade av det första, andra och tredje trädet. Vi känner oss positivt berörda med andra ord. Och så kommer stegringen mot slutet. Ett annat sorts träd talar. Vi känner oss tveksamma, lite skrämda. Och där slutar dikten. Vi kastas sedan tillbaka till actiongenren. Till slut flyr hjälten som är osäker på om han ska bli infångad och lynchad eller om de kanske tänkte lyssna på honom. Han väljer den säkra vägen ut ur det hela. 

Guds Ord

Det här är Guds Ord och vi har precis som inom de olika konstformerna olika genrer som på ett kondenserat sätt överlämnar bilder till oss. Bildfragment av olika sorter. Här har vi två bildfragment i ett sammanhang, action och poesi. 

Om vi vandrar runt i Ordet så hittar vi många sorters bilder. Skapelseberättelsen är poesi förstås. Absolut inte en naturvetenskaplig avhandling. Det handlar inte alls om hur den fysiska världen kom till. Psaltaren är förstås till största delen poesi, säkert tonsatt dessutom. 

De historiska böckerna är Sagan-om-ringen-liknande, en kamp mellan gott och ont med mycket blodspillan, krigsskådeplatser och lidande, vinnare och förlorare. Men allt, antingen det är action eller det är poesi, så är det bilder som på olika sätt, med olika medel, och med olika avsikter är tänkta att få oss att se en annan, en inre värld – människosjälens utmaningar, kamp och umbäranden på en besvärlig väg framåt i livet. 

Gudomlig poesi

Det är Gud som talar till oss. Han gör det genom Sitt Ord, och hur konstigt det än ser ut till formen, så finns ett gudomligt tilltal i allt i Ordet. Låt oss kalla det för Gudomlig poesi. 

Poesi, eller diktning, är till sin natur något som försöker uttrycka något osynligt, att med rätt så vanliga ord och kända bilder uttrycka något ogripbart. Olivträd, fikonträd, vinstock och törnbuske är inga okända storheter. Vi kan direkt se dem för vår inre blick när vi hör orden. Samtidigt inser vi att de enkla orden beskriver något annat än dessa växters liv. Varför skulle hjälten Jotam ställa sig där och hålla ett brandtal inför upprorsmakarna, de som hade dödat hans sjuttio bröder. Han menade något annat. Gud menar något annat, när Han talar till oss genom Jotam, genom dikten. 

Vi känner omedelbart att törnbusken är något annat än olivträdet, fikonträdet och vinstocken. Det finns ett budskap där. Det som törnbusken uttrycker känns också obehagligt i förhållande till vad de tre första träden uttryckte: ”Om ni inte vill smörja mig till kung över er, skall eld gå ut från törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.” Dom 9:15 

Hemligt språk

Poesin har ett nästan hemligt språk som vi uppfattar som meningsfullt och som något som berör oss. Men vi kan inte riktigt sätta fingret på vad det ”betyder”.  Så är det med Guds Ord också. Den Gudomliga poesin är just det – gudomlig – och därför är den oändlig. Den innehåller Gud själv, som är oändlig. Ordet är sättet för vår Gud att komma i kontakt med oss. 

Vi rör vid ytan, poesin, och inifrån, osynligt och nästan omärkligt förmedlar Gud en kraft till oss. Ordets inre, hemliga, livgivande, omdanande kraft berör vår själ. 

Liknelser

Här har jag använt ordet poesi för att leda tanken genom en lite annan terräng. Ett vanligare ord är ju förstås liknelser. Sagan om ringen är också en berättelse i liknelseform. Den sortens berättande, antingen det är fabulerad litteratur eller Gudomliga texter, är universell. I Nya Kyrkan talar vi också om motsvarigheter, men tänk Sagan om ringen, tänk andra sorts liknelser, Bröderna Grimms sagor, fabler, Homeros, Ovidius, Astrid Lindgren. Vi ska göra vår terminologi lättillgänglig, begriplig och därmed användbar! 

I evangeliet heter det om Jesus att ”detta talade Han till folket i liknelser, och Han talade endast i liknelser till dem.” Matt 13:34 Och i Skrifterna sägs det att ”Herren talade genom motsvarigheter då Han var i världen, och att Han alltså också talade andligt då Han talade naturligt, vilket man kan se av Hans liknelser, där det i varje ord finns en andlig betydelse.” Sanna kristna religionen # 19

Andlig betydelse

Så, vad är då poängen med allt detta? Jo, det ena är att vi ska kunna vara delaktiga i ett gudomligt tilltal – att vi faktiskt hör Herren tala, precis som ni hör mig tala nu. Ni förstår orden jag säger. Det är inte bara ett surrande, knastrande som när man får in fel frekvens på en radio. Eller det skulle kunna vara helt tyst. Det är det ena. Det andra är att det i det tilltalet samtidigt ska finnas något som vi behöver men som egentligen ligger långt över vår fattningsförmåga. Om det bara vore sådant, skulle det knastra – eller vara helt tyst. Poesin, det yttre, den bokstavliga meningen är begriplig. Men den bär – precis som vanlig poesi – på ett djupare innehåll som vi kallar den andliga meningen. Vi blir berörda av den på ett halvt medvetet plan – precis som med vanlig poesi. 

Natur och ande

Vi kan tänka så här. Vi lever ett vardagligt liv, men vi funderar ändå rätt mycket på vem vi är, vad livet handlar om och vad som händer när vi dör. Dessa saker hör till det vi kan kalla vår ande. Ordet tar oss i handen på det vardagliga planet och leder oss in till oss själva. Detta är möjligt därför att ”Ordet skrevs med hjälp av idel motsvarigheter mellan naturliga och andliga ting.” Himmel och helvete # 365:3

Röra vid ytan

Tidigare använde jag uttrycket att vi rör vid ytan, Ordet, Bibelns yta, och blir berörda av dess inre. Skrifterna talar om detta, bl a så här: ”En människa som med andakt läser Ordet är genom motsvarigheter nära förbunden med himlen, och genom himlen med Herren, även om människan enbart tänker på sådant i Ordet som hör till bokstavsmeningen.” Arcana Cœlestia # 3735:2

Det är som att det pågår något hemligt, mystiskt. Men det gör det väl med allt annat också. Poesi, bilder, händelser i livet. Vi ser en bit, men samtidigt sker något större. 

Vi kan stanna där i vår bibelläsning och känna oss nöjda. Vi känner vördnad inför Ordet, läser det och blir berörda på ett märkligt men väsentligt sätt. Det kan räcka. Jotam utmanade Abimelek, läste en dikt och hoppades att rätt sak skulle hända. Ord som berör. Det kan räcka. 

Ett steg vidare

Eller så kan vi ta ett steg till. Så här säger Skrifterna: ”När människan har kunskap om motsvarigheterna kan hon följaktligen förstå Ordet med avseende på dess andliga mening och få insikt i arkana (hemligheter) som hon inte ser något av i bokstavsmeningen.” Himmel och helvete # 114

Det är ett löfte. Det är värt att följa upp det löftet. Med lite kunskap om motsvarigheter kan vi beröras starkare när vi läser Ordet, den Gudomliga poesin. En förutsättning för att ljuset ska släppas på är att vi har rätt utgångspunkt i vårt läsande. Och det är att vi har goda avsikter. Goda avsikter stavas så här: ”Du skall älska Herren din Gud och din nästa såsom dig själv.” Matt 22:36-40 

Med den utgångspunkten kommer den Gudomlige diktaren att låta din ande beröras av Gudomlig kraft. Skrifterna säger så här: ”Hos en människa som har det goda som ledstjärna … blir säden från Herren så fruktsam och mångfaldigad att den för sin myckenhets skull inte går att räkna.” Arcana Cœlestia # 1941

Dagens text

Goda avsikter är omöjliga att ha om man inte ständigt strävar efter att bli en bättre människa, och det är om det som allt, absolut allt i Ordet handlar om. Därför handlar dagens actionrulle med lite poesi inblandat om det också. Den kung vi vill ha i våra liv är en livsprincip. För en människa kan den lyda så här: Tänka på sig själv först, men för en annan kan det vara detta: Älska din nästa såsom dig själv. 

Abimelek hade en annan mor än Jotam, nämligen – andligt talat – upp-och-nervända religiösa principer. Därför kunde inte Abimelek – vårt förstånd – höra sin fars tilltal – andligt talat – Herren genom Ordet. 

Ja, så kan vi fortsätta. Här räckte det med tre poetiska bilder, kung, mor och far. Kung, ledande princip, mor, religiös grundinställning, och far, Herrens Ord. Vi kan förstå att det handlar om frestelser inom oss själva att omtolka det som vi vet är rätt till något som kan försvara egoistiska motiv, t ex i situationer där vi känner oss som förlorare.

Och vidare, om vi vet att ett träd – som vi hörde i läsningen – är en bild för en människas andliga mognad, pånyttfödelsen, så förstår vi mer, blir mer berörda av poesin. ”Människan jämförs i Ordet med ett träd, och en pånyttfödd människa med en trädgård eller ett paradis.” Arcana Cœlestia # 8326 

Törnbusken står för en negativ inställning till alla tankar på att lyssna på någon som förstår bättre än en själv. Tänk på såningsmannen och säden som kvävdes av törne, eller tänk på Kristi törnekrona. 

Den stora skillnaden

Vi kan förstå mer men vi behöver inte. Om vi tycker om att läsa den Gudomliga poesin så räcker det, men vi kommer att tycka om den ännu mer – tror jag – ifall vi lär oss att första detta Gudomliga språk. 

”Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, … Det är sådant, att det Heliga finns i varje mening, och i varje ord, ja, på vissa ställen i själva bokstäverna. På grund av detta förbinder Ordet människan med Herren och öppnar himlen.” Läran om den Heliga Skrift # 3

Den förbindelsen uppstår alltid när vi läser den Gudomliga poesin, särskilt när vi söker uppmuntran och uppbyggelse på vår knaggliga väg genom livet.
Vi blir berörda av en Gudomlig kraft. Vi använder den för att hitta vägen framåt. Och ja, vi går igenom olika inre tillstånd och vi använder därför Ordets olika genrer. Ibland är det berättande, händelserika berättelser som utmärkt reflekterar våra inre strider. Ibland är det mer poetiska texter som talar till vårt inre.  Vi blir berörda, och vi känner större inre frid och glädje. Därför säger Herren: ”Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och er glädje skall bli fullkomlig.” Joh 15:11

Amen!

Domarboken 9:1-14:

Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Sikem och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: – ”Säg så här till Sikems alla män: – Vad är bäst för er, att Jerubbaals alla sjuttio söner råder över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg att jag är ert kött och blod.” … [Och] Sikems alla män blev vunna för Abimelek.” …  Och Abimelek begav sig till sin fars hus och dödade där sina [halv]bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten. Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. Därefter samlades Sikems alla män … och gjorde Abimelek till kung … När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: – ”Hör på mig … för att Gud också ska höra er! En gång gick träden för att smörja en kung över sig. De sade till olivträdet: – Bli du kung över oss. Men olivträdet svarade: – Skulle jag avstå från min olja, som gudar och människor ärar mig för, och gå för att svaja över de andra träden? Då sade träden till fikonträdet: – Kom, bli du kung över oss! Men fikonträdet svarade: – Skulle jag avstå från min sötma och min goda frukt och gå för att svaja över de andra träden? Då sade träden till vinstocken: – Kom, bli du kung över oss! Men vinstocken svarade: – Skulle jag avstå från min vinmust, som gläder gudar och människor, och gå för att svaja över de andra träden? Då sade alla träden till törnbusken: – Kom, bli du kung över oss! Törnbusken svarade träden: – Om ni av uppriktig mening vill smörja mig till kung över er, kom då och ta er tillflykt under min skugga. Om inte, skall eld gå ut från törnbusken och förtära cedrarna på Libanon. [Och Jotam sade]: – Lyssna nu! Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung? … Ni vet ju att min far [Jerubbaal] stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand, medan ni idag har rest er upp mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Sikems medborgare eftersom han är er bror. Om ni då denna dag har handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek, och må han glädja sig över er. Om det inte är så, må då eld gå ut från Abimelek och förtära männen i Sikem…, och från männen i Sikem må eld gå ut … och förtära Abimelek.” Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.

(Översättning: Svenska Folkbibeln)

Ps 1:1-3:

Salig är den man som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar Hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl. 

Arcana Cœlestia, nr 8326:

Med pånyttfödelsen förhåller det sig som med en plantering. När ett träd planteras, växer det till grenar, blad och frukter, och från frukternas frön växer det till nya träd, och så vidare. Likaledes förhåller det sig med pånyttfödelsen hos människan. Därför jämförs människan i Ordet med ett träd, och en pånyttfödd människa med en trädgård eller ett paradis. Trons sanningar hos henne jämförs med löv, och människokärlekens goda jämförs med frukter. Fröna från vilka nya träd härrör jämförs med sanningar som är från det goda. Pånyttfödelsen påbörjas hos människan men upphör aldrig.